Gosi

Den 2 oktober 2007 lämnade urmysiga Gosi vår värld och töltade över regnbågsbron till de evigt gröna ängarna.

För Gosi försvann smärtan, knotten och bromsarna. Äntligen kan han kunna leka så mycket han orkar igen, han kan springa springa och springa så länge han vill utan att det gör ont. Han kan äta så mycket han vill, för allt gott man vill ha finns där, och man blir inte tjock i hästhimlen.

För oss som är kvar finns sorgen och saknaden. Stenhugget förlorade sin lekfarbror och alla hästarna i hagen undrade var han tog vägen. Vi människor saknar hans snälla blick, hans spetsade öron och hans varma hjärta.

Gosi var genom snäll mot alla människor och djur. Han var ursnäll och tålmodig med småmattarna Isabell och Sofia och han älskade att springa fort med matte Annica.

Gosi busade med alla hästkompisar, gamla som unga, och han delade snällt med sig av sin mat till kompisar och nykomlingar.

Gosi utvecklades otroligt mycket under sin tid på Stenhugget. Från drömmande ointresserad till nyfiken och närvarande. För att inte tala om hur han och Annica har utvecklats i ridningen!

Gosi underbara Gosi. Jag saknar dig så otroligt mycket. Jag fick äran att vara med från början, från annonsen till kvällen innan du fick somna.

Du hade haft så många år kvar att ge, det känns så orättvist att det här hände just dig. Det fanns så mycket kvar att se fram emot och så blev det så här. Det gör mig så himla ont!

Jag önskar dig all lycka i trappalanda och jag vill att du ska veta att du alltid kommer finnas i mitt hjärta!
~Maddi